DISPONENTGATAN

hemma hos mor och far efter julfirande i smålandsskog. katten är glad och jag är glad, förutom när jag ska sova för det är helt obehagligt fuktigt i det rum som efter att jag flyttade hemifrån och mitt flickrum efter ca 4 minuter togs över av min lillaste syster, är hänvisad till att sova i. imorgon fyller min bror 20, vilket betyder att festligheterna fortsätter i rask takt den ena efter den andra, med dagen som andningspaus emellan. som för att ladda batterierna satsade jag på att socialisera. har idag träffat två personer jag inte sett sedan jag slutade tvåan för sju år sedan, och två kära vänner jag träffar alldeles för sällan men lite oftare än så. mycket rekapitulerande av time going by och mycket av det obligatoriska jämförandet av utbildning/relationsstatus/globetrottarerfarenhet/gymnasiedetachment och faktiskt lönenivå. den var ny sen sist. jag är i alla fall fullkomligt slut. det där med att man inte ska dricka för att man slösar bort sitt liv på att vara bakis är rena smörjan, jag är lika trött alltid och ser fram emot att komma hem till mitt malmö på lördag. och, såklart, fortsätta festligheterna. 2007 är inte slut än inte.

hemma i degeberga, smått bakis men utan att glömma katten, skoj och stoj med familjen idag liksom igårkväll (de är båda sjukt bra, men på olika sätt, och min egen har jag inte alls samma tendens att efter en halvtimme känna mig lite trött på, vilket känns bra med tanke på att jag ska vara hemma i över en vecka), och nu mår jag illa och vet inte om det är gårkvällens dryck eller dagens mat som gjort mest skada...

vi skulle fixa gran idag, men alla somnade efter lunchen och sen var det "för mörkt" tydligen, så dagen har spenderats vid pianot, i pysseltag och i wikipedias förtrollade värld (a.k.a. on the amazing internet). dagens käraste återfinnande för mig och mina syskon är ett framträdande som aldrig fått den uppmärksamhet det förtjänade:

årtusendets bästa julfest. alldeles för få foton, men det beror endast på att jag var så upptagen med att ha roligt/vara hysteriskt engagerad värdinna. och att förundras över aladdinasken - jesusbarnet '07...

att bestämma sig för vad man vill göra är något jag alltid har haft svårt för. när jag är på restaurang till exempel kan jag aldrig välja vad jag vill äta. aldrig innan de andra jag äter med har sagt vad de vill ha. och oftast beställer jag en sak, och så fort jag uttalat det säger jag snabbt: nej, jag ändrar mig, förlåt, jag tar pastan istället... så även ikväll på debaser då jag i gott sällskap skulle göra mat-och-spelnings-grejen. jag hade bestämt mig för att ta veggieburgaren (som 3/5 av sällskapet) men ändrade mig i sista sekund till svamp-och-spenat-pastan. samma visa varje gång. och det är ju inte så att jag är en idiot, jag väljer ju inte mellan saker som inte är goda, utan alltid det bästa man kan ta. men jag har så svårt att lita på att det jag väljer kommer vara det som smakar bäst, och som kommer vara det jag är sugen på när maten väl kommer in. och det blir ännu mycket värre när det kommer till allvarliga beslut i livet. och jag blir inte ens en gnutta bättre på att ta beslut. jag önskar att det fanns någon som kunde klara av det där åt mig, så jag slapp. skulle kunna offra kanske 2000 kr av min lön per månad för att ha någon som bara bestämmer allt åt mig - någon som är intresserad? det enda som tröstar mig i denna svåra, (det är helt sjukt att jag kallar det för en svår stund, det valet jag måste göra är som att välja mellan prinsesstårta och jordgubbstårta liksom...) stund är att jag inte för en sekund ångrade mitt matval ikväll. jag åt mina pastaknyten med kantareller och spenat utan att så mycket som att kasta en längtandes snedblick på någon av de andras pommes. jag hoppas att jag kommer känna likadant när det stora beslutet är taget. frågan är bara vad som egentligen är godast ju. pommes eller pasta?