DISPONENTGATAN

om lite mer än två timmar går bilen till sturup, sen är vi på väg till barcelona!
en veckas semester - riktig semester - med anna och åsa.
crazy good times.

imorse hade jag fått mail från examinatorn som hyllade vårt exjobb som både fint och väl genomfört och redovisat! och då får man väl helt enkelt bara acceptera det. det är ju han som bestämmer! han avslutar meddelandet med den mest önskade meningen någonsin: Alltså kan ni resa till Spanien och bara lata er och ha det bra!

enligt den senaste väderleksrapporten ska det vara 24 grader varmt och solsken i barcelona fram till tisdag. på onsdagkvällen kommer jag, åsa och anna dit med vår packning bestående av små skor, bikini och solskyddsfaktor. en veckas semester! och vi har tydligen två guider där nere med bil! helt fantastiskt.

ikväll är det skivspel i vinylbaren. jag hoppas på mycket folk och god stämning.

jag hatar comhem och internet. och jag hatar att de är så sugiga. mitt internet och min hemtelefon har inte fungerat sedan i fredags. jag betalar dyra pengar och blir huggen i ryggen. min sten krasas sönder som ihopsatt sand. man kan inte lita på något. fanfanfan. och jag är inte alls bitter. inte alls.

bild från igårkväll på debaser. det var ganska tomt med folk men vi var glada ändå. fick spela massor med bra musik på hög volym.

har funderat mycket på det här med prestationsångest på senaste. jag har bestämt mig för att det är slöseri med tid. det är bara att göra det man ska så bra man kan liksom. exjobb, schmexjobb. det är ändå ingen som tar det på samma allvar som en själv, och som bryr sig så mycket. det gäller nog det mesta tror jag.

idag har jag varit ledig. helt ledig. hur skönt som helst! ok ganska bakis, men inte så fasligt ändå. stört med tanke på hur mycket som intogs igår. hela dagen har jag spenderat i solens sken. drack kaffe med malena på hennes mammas balkong och fick flashbacks från våra bakisdagar i eddan, ska bli fint att ha henne hemma i sommar, och sen folkets park med liza och karin. min stora kärlek. parken. sen gick jag till mobilia och köpte en digitalkamera, typ en minut innan dom stängde på siba. han som sålde den till mig verkade ungefär lika på hugget som jag. zombiehandel. nu laddar jag det lilla batteriet. det ska laddas i 330 minuter. jag kan inte ens räkna ut hur länge det är. snart kommer anna hit på fläskpannkaka. jag vill bara sova. imorgon allvar igen.

jag kan bara hålla med alla andra som hyllat. feist nya skiva är sjukt bra. jag vill inte lyssna på något annat. alls.

jag hinner inte öppna ostjäveln så jag äter min knäckebrödsmacka med bara smör, med kylskåpet öppet under tiden så jag slipper ödsla tid på att stänga och öppna igen för att sätta tillbaka smöret. jag kan inte formulera en mening som handlar om något annat än helvetes jävla åtgärder för hållbar förnyelse av rekordårens bebyggelse, inte lyssna på vad någon säger till mig och reagera på det. hjärnan är avstängd, nedlagd. jag skakar och kan inte sitta still, men får inget gjort när jag väl sätter mig, eftersom jag någonstans bestämt att jag nog skulle gå och lägga mig. tillbaka i mitt hem, detta min borg och fängelse. jag får inte gå härifrån förän SÅ mycket är klart imorgon. tillät mig att ta en paus för tv ikväll, tror det var ett bra beslut, men jag fattade inte vad det var vi tittade på, speciellt inte den där filmen med sherlock holmes efter six feet under. misär i hjärnan. imorgon är det valborg som följs av första maj och sen är det maj och alldeles alldeles snart dags för allt som ska vara klart och göras i maj. jag kan inte sitta här och tänka på det bara.

lyckades glömma att ställa klockan på väckning igårkväll, så redan när jag vaknade kvart i tio hade det börjat gå åt fel håll. var på biblioteket halv elva och nu är klockan tjugo över tolv utan att jag fått något vettigt gjort. sitter och tittar ut rakt  in i den ännu outslagna platanen och drömmer om en tid då det ännu inte var vår utan flera månader kvar till maj. jag dör jag dör.

jobbet gick mycket bra, till stor del tack vare genomgoda gamla malin - en idag arkitektstuderande vän från bekantskapskretsen under gymnasietiden som jobbar på det stora kontoret på platsen brevid kalle (och nu mig!?). jobbet i sig var inga problem, jag fick en tillbyggnad av en villa som jag fick CADa upp ett bygglov på, och jag blev klar inom mina åtta timmar med vad jag tyckte vad ett gillande uppifrån. malin presenterade mig för de som inte kommit fram och presenterat sig själva vid åsynen av ett nytt ansikte, visade mig vart toaletten och kaffekokaren var, berättade allt om lunchrestaurangerna kring slussplan och fixade så jag fattade hur jag skulle skriva ut. allt gick så himla enkelt! fick en våg av nervösa svettningar när den stressade chefen frågade om jag skulle jobba där dom dagar inte han den andra är där nu i framtiden - det är fortfarande lite svaj på det här med kommunikationen mellan mig, min vanliga chef och alla andra - men jag försökte se lugn ut och svarade att "nej det kan jag inte, jag skriver mitt examensarbete och det tar all min tid nu fram till slutet av maj, men sen kommer jag gärna in så mycket nu behöver!" och hoppas att han tog det till sig och inte anställer nån annan utan att de faktiskt behöver mig fortfarande om ett tag. helt sjukt otroligt om det skulle gå vägen. men kanske. det finns en möjlighet att det inte är total arbetslöshet som väntar. om inte annat fick jag ett mail om att jobba några timmar på malmöfestivalen i maten. så helt ska jag inte svälta...

tänkte sen varva ner med att gå en promenad, men solen lyste så fint och så var jag lite hungrig och framförallt törstig så det blev falafel och folköl vid staketet till den oh så gröna gräsmattan på andra sidan, i folkets park med anna och åsa. och ett par timmar senare var både min mage och josefin med på att traska, så det hanns med till slut det också! helt fantastiskt. väldigt mycket bra känslor idag! och jag har diskat nästan hälften av disken! wee!

gårkvällen på smålands var en nästan lika stor succé som i lördags! vi hade lite svårt att bestämma oss i början, om vi skulle spela pop eller inte, och presenterade väl en ganska spretig repertoar de första timmarna. men publiken verkade inte tycka illa om oss för det, och när vi sen spelade mer sådan slags musik som vi vill spela så var det helt plötsligt trängsel på dansgolvet. möjligtvis kan det dock ha med den stundande spelningen med vapnet att göra...

trots sen hemkomst lyckades jag vakna i tid imorse och ska snart cykla till skolan för förmiddag med konstruktionsberäkningar och i eftermiddag seminariet ekologisk hållbarhet där åtgärdsbanken so far ska presenteras inför en riktig publik, i motettens folkets hus i lindängen. ska nog gå ska det. och efteråt ska jag sova...

i fredags natt när jag kom hem hade jag fått en blomma i min cykel! så jäkla romantiskt! ah..

spelningen på smålands igår kändes väldigt lyckad till slut, något jag inte ens kunde drömt om i början av veckan när jag kände mig ungefär lika mycket värd som snus för en tobakshatare. fyra timmar med bara bra musik, och folk som faktiskt dansade!

idag mycket kaffe och sol och fika och pizza. söndagar is the shit.

ibland är det bra när det inte blir som man tänkt sig, men andra gånger leder det till att man bara fylls av en slags trötthet och resignation. jag vet inte vad det är med mig, men största delen av den här eviga påskhelgen har jag bara haft en slags nervös molande värk i magen och mest velat krypa ihop i fosterställning under ett tjockt täcke. det är mög. nu till exempel. eftersom jag verkligen inte har någonting vettigt för mig, borde jag plugga, har tenta på tisdag, men jag orkar inte. eller städa, jag ska visa lägenheten igen imorgon. men jag kan inte förmå mig. eller gå och hänga lite med de övergivna katterna på almbacksgatan, eller gå och handla kaffe och bröd så jag inte svälter ihjäl eller dör av koffeinabstinens.

trots detta har det ju varit en massa bra saker på senaste, så jag borde ju inte känna såhär. igår invigde min kära far grillsäsongen, bara det borde ju göra en själaglad kan man tycka. och igårkväll var jag på 50-årsfest hos två kompisar från gymnasiet och hade kul hela kvällen till och med ute på grand! jag träffade markus, min allra första pojkvän, och han såg precis ut som han gjorde för - shit jag kan inte räkna, jag får kortslutning i hjärnan, hur gamla är vi egentligen!!?? - ja massa år sen i alla fall. jag har inte pratat ett ord med honom sedan det tog slut mellan oss sista gången tror jag, någon gång på våren i ettan på gymnasiet. men nu kändes det helt naturligt att gå fram och hälsa. haha. jaja. det var faktiskt en av helgens ljuspunkter. kunde man inte trott. det sjuka är ju att det är kul, och att jag skrattar till lite för mig själv varje gång jag tänker på det, men att jag sen ändå hamnar tillbaka i något slags grönsakstillstånd med endast grått framför ögonen. jag blir riktigt rädd för mig själv.

dags att rycka upp sig. imorgon är första dagen på resten av livet - det är så de brukar säga? annandag jävla påsk. kan den inte ta slut bara, det är ju inte så att en röd dag betyder något för mig ändå, som ledighet och nöje eller nåt. mög mög bitter.