studiebesök #1
igår var jag och åsa på för mig gammal bekant mark nämligen österäng i kristianstad, mina gamla gymnasiekvarter som ab kristianstadsbyggen renoverat med hållbarhetsprincipen som rättesnöre. området med ca 1400 lägenheter består av 7x4 trevåningshus med loftgångar mot gård, och 6x3 åttavånings punkthus emellan de lägre husen. de höga husen ser efter renovering i stort sett likadana ut som innan, plåtklädda i olika färger - faktiskt helt ok, medan låghusen inte kan kännas igen som samma hus överhuvudtaget. renoveringen har skett etappvis och de olika gårdarna skiljer sig mycket åt emellan sig med, de första i någon aprikosfärgad puts, nästa i tegel, den tredje och fjärde etappens låghus är träinklädda och de senaste är tillägsisolerade med tegel och prydda med cementfiberplattor. eftersom husen var i så dåligt skick efter sina 20-25 år att det egentligen bara var att riva dom, har det krävts omfattande arbete. det enda som är kvar är betongkonstruktionen. det viktigaste är dock att man gått över från direktverkande el för uppvärmning till fjärrvärme och solfångare på taket.
ett mycket givande besök som inger hopp inför nästa vecka. en sak som jag tycker är lite tråkig som vi hörde igår är att man tar avstånd från miljöfokuset. det lät ungefär som man ibland kan höra folk säga "alltså jag är inte feminist eller så, men jag tycker ju att män och kvinnor är lika mycket värda.." så säger man nu "jag vill inte kalla detta för ett ekologiskt projekt, men.." och sen radas alla möjliga miljölösningar upp. jag förstår inte varför det ska vara så jäkla svårt att profilera sig, varför man måste ta avstånd från sånt som är bra?