DISPONENTGATAN

det har handlat väldigt mycket om scotland the great de sista dagarna, med allt vad det innebär. jag saknar mitt skottska liv ganska ofta, men antar att jag håller på med history rewriting när jag minns det som bara underbart och bra hela tiden. så var det ju kanske inte. eller det var det ju inte det vet jag, men det jobbiga som var där hade ju egentligen inte med att jag var där att göra, så det håller jag inte eddan ansvarig för. det hela började förra helgen då jag fick meddelande från chloe och jules som var ute och roade sig och tänkte på mig. sen i tisdags fortsatte det när jag och åsa nästan köpte flygbiljetter till glasgow för att gå på css, men så var det slutsålt. sen var bollen i rullning. bara tanken på att åter vandra på de välkända gatorna fick det att knyta sig i magen på mig. för glasgow betyder ju utan undantag även edinburgh. idag kom sista spiken när jag mötte en gammal kompis på stan som fortfarande bor kvar! en gammal bekant från gymnasietiden som också hamnade där. jag  skulle vilja, men man kan ju inte vrida tillbaka klockan. får drömma mig dit om natten och istället göra det bästa av tiden idag här och nu i malmö.