DISPONENTGATAN

idag var en sådan där hemsk dag. jag sov dåligt och var riktigt trött imorse kvart över åtta när jag och anna ambitiöst möttes på orkanen för att jobba på exjobben. eller jag trodde att jag skulle jobba på projektet och väntade mig mail som jag skulle svara på. hur många gånger jag än tryckgte på uppdatera-knappen så kom dock aldrig det där mailet och jag slösade bort säkert en timme innan jag ringde och frågade och fick beskedet att det var uppskjutet. typiskt. surfade runt lite efter jobb och hittade ett som skulle passa anna perfekt och tipsade henne om det. jag tror det var där det började gå åt helvete på riktigt. för eftersom det skulle passa anna verkligen perfekt, så blev hon ju helt glad och uppspelt och satte igång och söka, och ringde samtal och fixade och donade och lät helt trevlig och glad och avslappnad sådär som jag aldrig tror att jag gör. jag kommer aldrig få nåt jobb. det är verkligen inte att jag missunnar anna att vara glad, och jag kan ju söka det där jobbet lika mycket som henne, men det kändes bara helt hopplöst. sen fungerade inte datorerna ordentligt i bibloteket så jag inte kunde skriva ut, och jag kunde inte formulera mig i ord på papper, och inte på datorn heller för då satt det en skitstörig tjej brevid mig som bara hamrade helt nitiskt på tangenterna så jag var tvungen att gå. efter lunch kände jag mig så uppgiven att jag bestämde mig för att söka 20p miljö till hösten, om ifall det går som jag tror och jag är ett arbetslöst skelett come september. anna försökte muntra upp mig med att visa sin special wall, shopping på stormyrorna (ett par fina kilklacksandaler, en grön liten väska, ett bälte och två glasfat för 180kr, men inte mycket gladare för det) och mjukglass på sibylla. men det gick liksom inte att ändra kurs, trots att jag försökte. när jag kom hem somnade jag och missade träningen jag planerat, och inte ens att jogga som brukar vara min lösning på alla problem fungerade eftersom mina ben kändes som blyblandad betong. hade jag kunnat hade jag sedan avslutat den här dagen, krupit ned under täcket och väntat in morgondagen, men jag hade bestämt med en gammal kompis att vi skulle ut och äta, så det var bara att sminka på ett happy face och ge sig ut igen. den här vännen har gått samma utbildning som mig nästan, och har ett bra jobb och borde inge hopp, men efter en stunds pratande om sådana saker var jag tvungen att ursäkta mig och gå in på toaletten och andas djupt. jag får verkligen panik över det där ibland. hon pratade om att åsa hade sökt jobb där på samma företag och då kände jag mig som världens sämsta person som återigen inte kunde glädja mig åt att mina bästa vänner kanske skulle få jobb innan mig. men det är ju för att jag är så rädd att stå där omkörd och vilsen alldeles ensam. förhoppningsvis känns det bättre imorgon. det är fan det negativa med att tycka om dom man läser med, att man hamnar i en konkurrenssituation. och nu är det ju inte ens så att jag har sökt de här två jobben som det handlat om idag, så det är ju verkligen bara min hjärna och självömkan. helvetes mög.


fast nu känns det ändå lite bättre när jag formulerat mina tankar. jag fick ändå ganska många bra tips över den där burriton. jag måste bara komma igång på riktigt med det här sökandet. så ska det nog lösa sig. och jag köpte ju ett par fina skor idag. så om sommaren blir arbetslös och fattig kommer jag i alla fall vara snygg..

imorgon ska första delen av projektkursen för min och mina fellow teknikers del lämnas in, vatten och avloppsteknik skulle vara på väg ut ur min tankevärld. ränstenar, dagvatten, dränering, spillvatten och nedstigningsbrunnar, för att inte tala om fördröjningsmagasin och de alltid förhatliga pumpkurvorna har tagit upp stor del av min hjärnkapacitet på sistone men nu skulle det vara slut. tror fan. det är något konstigt i mitt hus. jag har aldrig hört det innan. det låter som att hon i lägenheten ovanför spolar sin toalett med hur många liter vatten som helst, typ i halvtimmesintervaller. jag förstår inte och vill att det ska sluta. bort!

nu hände det igen! shitweird. eller weard som jag tydligen stavade det när jag gick i sjuan. jag hade framme min skolkatalog från den tiden idag, för att kolla om en vän till en vän idag kanske hade varit från min by back in the day. så var det inte, men det roade anna och åsa att titta på ändå. de kände inte igen skolkatalogsklottrandet. jag trodde alla höll på med sånt? "bäst" hade jag skrivit på mig själv och ritat en stor lila frisyr...

och igen! det låter liksom äckligt. hr.

folkets park återinvigdes som prime häng idag föresten. och årets solglasögon. i löv våren. vad jag däremot inte tycker om är att tala ut. eller att stöta mig med folk. eller göra illa. eller bestämma mig, att välja det ena framför det andra. varför ska det vara så svårt för? allt så svårt.

ikväll hade vi planeringsmöte med uniformerna. eller jag och kerstin läste nöjesguiden, googlade golden, och pratade med liza över msn. ska försöka hitta nåt ställe att spela på igen. och försöka slimma repertoaren lite. ok att vi väl alla gillade det faktum att vi spelade så pass blandad musik som vi gjorde på blekingska, men jag tror ärligt inte att det är ett säljande koncept. jag tror man måste definiera sig åtminstone något. närmaste vi kom idag var enligt mig ..ingen jävla twee men det är i aggresivaste laget. arbetet fortsätter.

hemkommen från göteborg och seminariet Att underhålla bostadsdrömmen. det har varit en mycket givande dag, trots den helt sjuka väckningstiden, och att föreläsningarna egentligen bara behandlade sådant vi redan läst om. det var intressant att träffa folk från fastighetsbolag runt om i landet och höra deras syn på det här med ekologisk förnyelse och de andra hållbarhetsaspekterna kring rekordårens bebyggelseområden. dessutom sken solen hela dagen, och vi fick träffa micke som ska vara processledare för det stora projektet, vilket kändes mkt bra.

en viktig fråga som vi funderat mycket på under dagen är det här med varsam renovering. föreläsningen handlade mycket om det, att inte förändra och så att säga förstöra det kulturarv som de här områdena från 60- och 70-talen representerar. jag som är den av mig och åsa som ändå propagerar mest för de kvaliteter som jag faktiskt ser även i lindängen, tyckte att de fokuserade lite väl mycket på det här med bevarandet, men jag förstår det ändå. det är ju trots allt ändå väldigt vanligt att det glöms bort när områden förändras. man putsar upp det i vitt eller nån pigg (läs vidrig) persikonyans och tror att det ska göra att höginkomsttagare ska flytta in och allt bli frid och fröjd.

hur kan man åstadkomma en tillräckligt tydlig brytning av den nedåtgående trenden och höja ett områdes status med en varsam renovering? är det inte så att folk vill SE en förändring för att tro på den? jag försökte formulera en metafor här som innefattade många sorters kakor och hur man både vill spara och äta dom, men det lyckades inte jättebra. men det är så det är i alla fall. man vill liksom få till allt, men jag förstår inte hur det ska fungera.

de exempel vi fick se under eftermiddagen var inte så välvalda ur den synvinkeln heller. först var vi i högsbo och tittade på ett område som måste räknas som sent folkhemsbygge och inte miljonprogram, och det var ju såklart jättefint eftersom förutsättningarna där var så annorlunda med variation från början till skillnad från rekordårens monotoni. efter det åkte vi till bergsjön där vi mest tittade på centrumbyggnaden, och två visserligen välbevarade, men inte alls på det karakteristiska viset storskaligt upprepade, hustyper. dagen avslutades i hjällbo där vi först tittade på skolspåret som jag tror tom var byggnadsminnesmärkt och alltså inte förändrad, och sen ett annat område som putsats om och fått tillbyggda och inglasade balkonger och alltså ganska drastiskt förändrat uttrycket. ingenstans har man lyckats kombinera att faktiskt göra en förändring, utan att förändra. detta ter sig inte alls konstigt i mina ögon heller. snarast fullt naturligt.

frågan som infinner sig är således - behöver man inte förändra husen egentligen? de kanske är bra som dom är? är det på någon annan front slaget ska stå? att arbeta med de sociala problemen i områdena kanske, och attityder. och grönområden och lokal service. alla områden är ju olika dock. så man kan ju inte svara generellt.

vad beträffar examensarbetet och lindängenprojektet infinner sig än mer tvivel och frågor. ska man bevara huset/området som det är av den anledningen att det är ett kulturminne? eller är det kanske så att huset i fråga är i så pass bra skick att det egentligen inte behöver renoveras. det mest ekologiska i det fallet är ju att inte göra någonting! vad vill man med det här projektet egentligen, och hur kommer det sig att man har fått de här bidragen till det, när det inte verkar vara unikt på något vis? huvudvärk. men bra sådan. det är liksom på riktigt nu.

imorgon ska jag gå upp 3.45 för att åka till göteborg på seminarie. det är vansinnigt egentligen. jag har fixat mackor och nyponsoppa i kylen, och bestämt vad jag ska ha på mig. måste packa en liten påse med, behöver nästan inte ha med något alls, men en bok kan ju vara bra. kommer ju ha ganska mycket restid att spendera helst sovande eller läsande. vi ska träffa han som ska vara processledare för det stora projektet som exjobbet ingår i, imorgon med. han undrade tydligen hur pass aktiv roll vi skulle ta i seminariet. jag tänkte nog vara rätt tyst måste jag säga. vet inte vad han förväntar sig. men det ska bli skönt att etablera en kontakt med honom, och kanske få rätsida på vad som egentligen ska hända.

jobbade heldag idag. åtta timmar, utan att vilja slita mig i håret eller cykla hem i förtid. det är verkligen inte det vanliga det. chefen berättade att han skulle träffa en christoffer som studentkraft fixat till honom, på fredag. det kändes bra. det kommer visserligen bli lite meckigt rent logistiskt, att samordna våra scheman och sånt eftersom där bara finns två datorer och vi då kommer vara tre som ska jobba på dom. men jag tror det kan bli bra, så länge han inte är fel på något sätt.

jag har alltid trott att det liksom var två karaktärer! det är mycket man inte vet. är hemma i degeberga över helgen. har kramp i hela kroppen, de bara äter och äter här, så det enda vi kunde ta oss för i eftermiddags var att titta på film. och nu ska det tydligen ätas igen! jag går sönder. var ute och sprang i förmiddags för att förbereda mig, men inte ens med det fungerar jag för sådant här leverne. och kalasen dom fortsätter imorgon med. har förvånansvärt lite ångest över att vara hemma dock, bröt ihop redan igår eftermiddag och grät ett tag, och blev tröstad av far min som överygade mig om att jag inte måste ta det där jobbet. men det är ändå lite jobbigt det där. att liksom nobba något som inte är alls helt igenom dåligt, utan bara inte perfekt. tänk om inget bättre dyker upp liksom. då får jag sitta där ensam och fattig...

att få svar, riktiga svar på riktiga frågor, är något av det bästa jag vet. det är så skönt konkret. idag fick jag två efterlängtade.

det ena gällde en gammal fundering kring det här med snabbstart på ugnen. på en miljödag på högskolan i höstas var det en tjej som sa att hon inte skulle använda snabbstarten på ugnen, när vi skulle nämna en sak som vi personligen kunde göra för att förbättra miljösituationen idag och imorgon. jag kom inte för att fråga henne vad hon menade då, för jag kände att det skulle få en av oss att framstå som korkad och jag var rädd för att det skulle vara jag, men sedan dess har jag och människor i min omgivning grubblat väldigt mkt på saken. och Berit Carlsson på energimyndigheten svarar som jag misstänkt:

Vad beträffar högre energiåtgång vid snabbstart av ugn, är fel, det tar
lika mycket energi och rätt ofta mer energi att värma upp ugnen utan
snabbstart.

den andra frågan handlar om hur mycket energi det går åt när man diskar, för hand eller med maskin. jag läste i en av böckerna jag plöjt för exjobbets bakgrund Att bygga ett hållbart samhälle av Birgitta Johansson och Lars Orrskog, att det om man diskar för hand under rinnande vatten går åt 16kWh/dygn, om man diskar i balja 3kWh/dygn och i maskin 4kWh. denna information gjorde mig på flera sätt förvirrad, främst för den låga siffran för maskindisken, och att detta inte var angett per dygn som de andra värdena. jag kontaktade birgitta genom förlaget Natur och Kultur. hon verkade lite osäker själv på vart de fått siffrorna på och hade idag svarat med siffror från berit på energimyndigheten:

HanddiskHanddisken har räknats på 50 liter vatten som har temperaturen 50°C  och som har värmts med el, med 90% verkningsgrad. Här  har vi gått ut från 10°C vatten. Det går åt 1,162 kWh för att höja temperaturen 1° i en kubikmeter vatten.  50x1,162x40  = 2,58 kWh/dygn

MaskindiskVi räknar med 220 diskar /år i  en maskin som tar 1,1kWh/diskomgång + 20 liter varmvatten/dygn för handdisk 220x 1,1  =0,66365 20x1,162x40=1,0 kWh

Alltså går det åt ca 1,7kWh/dygn till disken för de som har diskmaskin och knappt 3kWh/dygn för de som diskar för hand och sköljer i balja. Om man diskar allt för hand har vi inga siffror på.

det verkar alltså som att uppgifterna i boken var fel, men åt andra hållet än vad jag trott! diskmaskin is the shit. konstigt tycker jag, eftersom det ju tar längre tid att diska i diskmaskin än för hand, och då är det ju jag som jobbar och inte kraftverken. det är jäkligt förvirrande med sådan här statistik. för mitt varmvatten värms ju inte av el heller eller. annars ska jag köpa en bänkdiskmaskin. så som jag hatar att diska för hand vägrar jag göra det om det finns nåt alternativ som verkligen är bättre för min eller det stora samhällets miljöekonomi...

senaste lästa boken, skriven av carl johan vallgren. jag fastnade för det fina bokomslaget, och jämförelsen med ryska bulgakov på baksidan, och började läsa, för fleeera veckor sedan när vi var uppe i göteborg. nu har jag faktiskt lagt den ifrån mig, med ett sjuttital sidor kvar, och jag kan inte förmå mig att lägga en minut till av min tid på den. tyvärr. ett spännande sammanträffande är att jag minns att jag för lite mer än tre år sedan sträckläste först mästaren och margarita av bulgakov, och sedan den evinnerliga kärlekens historia av vallgren, på en 25 timmar lång båtresa över nordsjön. dokument rörande spelaren rubashov bjuder inte till samma läslusta. den är rätt trist, och jag kan aldrig känna mig engagerad i den till evigt liv dömda kolja, vars namn förändras i varje kapitel när han befinner sig i en ny, jobbig värld/situation. det kvittar att det är välskrivet och snyggt. jag pallar inte bara.

idag en sådan där dag när det helt plötsligt känns lite mer lönt alltihopa. vaknade utan ångest av solens strålar in genom fönstret. arbetsfrukost hos åsa där vi gick igenom det decimetertjocka utbildningsmaterialet Training for Renovated Energy Efficient Social housing som vi lovat en professor på Chalmers att vi skulle, utan att väl egentligen få ut så väldans mycket matnyttigt för examensarbetes del, men nu slipper vi tänka att vi måste ta itu med det snart mer. cyklade ut till limhamn i solen, köpte en pastasallad som jag åt på en liten kulle med utsikt över havet, innan jag kom in till jobb där min trettifyratumsskärm fortfarande är helt omöjligt inställd på en upplösning som kanske skulle funka för en elvatummare, och kaos sådär allmänt, men lyckades jobba i fyra timmar ändå, och avsluta två grejer. igår föresten när jag och josefin var ute och promenerade såg jag en byggnad som JAG (!!) ritat - jag! min första! det är en liten låda uppe på ett lager, som kanske inte ser så mycket ut för världen, men det är mitt verk! en av de första uppdragen jag hade! jag fällde nästan en tår så stolt jag kände mig. i alla fall, under eftermiddagen fick jag den stora frågan: jaha, skulle du vilja fortsätta jobba här när du tagit din examen? heltid alltså? jag fick nästan krupp. alltså det är ju helt sjukt kul att han frågade, och att jag alltså gör ett så pass bra jobb att han vill anställa mig på riktigt. men sen fick jag ångest. det skulle ju betyda att jag skulle sitta där ute, varje dag, och den mesta av den tiden alldeles själv! och det är väl inte en karriär som konstruktör som hägrar där i drömmarnas värld heller. men alltså verkligen, jag fattar att det är helt fantastiskt ändå. och jag får ju prata med honom om hur det skulle vara tänkt i sånt fall. och om min oro för den sociala delen av arbetandet. det är helt overkligt. jag har blivit erbjuden ett riktigt jobb! min pappa som befann sig i storstaden ikväll på en arbetsinterjvju, tyckte att jag skulle ta jobbet mot att bli delägare i firman. jag bjöd på falafel och han bjöd mig och kerstin på öl på metro, och ett gäng klokare ord. vi behöver mycket sånt just nu känner jag. både pepp och en trygg hand att hålla i. det är så många jag känner som befinner sig i slutfasen av den här delen av livet, rädslan och ivern kämpande om vem som ska blänka klarast i ögonen, och vingar som man inte är säker på att man vågar testa. skönt att det är ett tag kvar. en liten stund till. glass, frukt, godis och förnekelsetv istället. arab strap på jättehögt även fast klockan är sen. det finns så många alternativ för oss. och många av dom kommer leda till lyckan. man måste välja noga, men utan att lägga allt för mycket vikt i det. balansgång. men inte ikväll. ikväll bara sova och drömma.

total makt. nu ska det inte datoriseras mer. kela med mig! nu!

det är verkligen dom som gör det. idag en mycket bra dag. ett telefonsamtal som gjorde att jag ska få en grej som jag kan använda till exjobbet gratis som annars skulle kostat 8000. ett jobb att söka och att jag faktiskt ringde dom och etablerade en kontakt. en cappucino från solde och en promenad i solen. läppglans och vårkänslor, och svar på frågor man funderat över länge. löv.

det gick som bäst efter de hade stängt igår på blekingska, och vi började dansa själva, då strömmade det till och med till ett fan som förhöjde den redan näst intill uforiska stämningen inom djkollektivet. publiken som var där kanske inte såg oss som en succé, men vem bryr sig om dom andra!?

idag sovmorgon, solsken och kaffe från solde på södertullstrappan eller vad den heter. ikväll känns det som jag redan förlorat greppet om. men det blir som det blir.

jag och katten komponerar skivor till imorgon. innan dess firade vi kvinnodagen med att jag färgade håret, samma som innan, lite rödare och mörkare bara. fy för utväxt. och en öl på zarathustra blev det med. undrar om man kan spela indisk filmmusik på blekingska, eller om det så att säga räknas in bland det som går fetbort?

jag fick precis ett helt surrealistiskt telefonsamtal från österrike. det var en dam som ville be mig om en tjänst. hon undrade om jag kunde knacka på hos min granne och fråga honom om han hade ett telefonnumer som hon kunde nå honom på! hon sa att hon hade varit här i huset igår och försökt nå honom, men att han inte var hemma då, och att han tydligen inte hade telefon enligt nummerupplysningen. nu var hon tillbaka i österrike och skulle ringa mig ikväll igen, om jag kunde vara så snäll och göra henne denna konstiga tjänst. -så kan du få en present som betalning i april! sa hon...

hon sa att det var en lång historia, men började ändå berätta att det handlade om en kakadua som hon haft för 15 år sedan, som hade varit agressiv, och hon hade varit gift med en svensk, och dom hade varit tvungna att lämna bort kakaduan, men sen hade hon sett den igen långt senare på en djuraffär på caroli, och velat ha tillbaka den, men när hon kom tillbaka hade någon annan köpt den. här är det något som är lite konstigt dock, för hon sa att den där djuraffären hade gått i konkurs på nittiotalet, vilket ju är ganska länge sedan nu. hon trodde i alla fall att han min granne skulle kunna veta något om vart billy befinner sig idag. eller nåt.

jag tycker att han är lite läskig han över bron. och jag skrämde nog upp damen i telefonen lite när jag berättade att han ju har en massa döda djur i sin lägenhet. man ser det från gården. eller han har typ horn och sånt på väggen. jag har ju aldrig varit inne där. men jag vill inte knacka på. han är konstig och luktar illa... men jag får se ikväll... det var en sån engagerande historia...

nu tillbaka till arbetandet. jag skulle ju jobbat idag, men när jag kom dit var det nån slags kaosfest där, de höll på att fixa nya datorer och skrivare och nätverk och allt möjligt, så det var ingen mening att stanna kvar. fick mig en timmes cyklande dock. och så var jag ju hemma för att ta emot det här samtalet...

istället för att skriva en innehållsförtekning och försöka styra upp någon slags riktning i exjobbet, tittade vi på tv när jag cyklade hem till åsa efter träningen idag. men jag var helt hjärndöd ändå, så det gick ju inget annat. sen lånade jag ett gäng böcker som jag skulle önska att jag kunde sätta mig och läsa, men istället fastnar jag ju framför datorn så fort jag kommer hem. måste städa upp lite här. och gå och lägga mig tidigt borde jag, har inte fått tillräckligt med sömn på senaste. imorgon jobba. och försöka kommunicera lite. att det ska vara så svårt..