DISPONENTGATAN

att bestämma sig för vad man vill göra är något jag alltid har haft svårt för. när jag är på restaurang till exempel kan jag aldrig välja vad jag vill äta. aldrig innan de andra jag äter med har sagt vad de vill ha. och oftast beställer jag en sak, och så fort jag uttalat det säger jag snabbt: nej, jag ändrar mig, förlåt, jag tar pastan istället... så även ikväll på debaser då jag i gott sällskap skulle göra mat-och-spelnings-grejen. jag hade bestämt mig för att ta veggieburgaren (som 3/5 av sällskapet) men ändrade mig i sista sekund till svamp-och-spenat-pastan. samma visa varje gång. och det är ju inte så att jag är en idiot, jag väljer ju inte mellan saker som inte är goda, utan alltid det bästa man kan ta. men jag har så svårt att lita på att det jag väljer kommer vara det som smakar bäst, och som kommer vara det jag är sugen på när maten väl kommer in. och det blir ännu mycket värre när det kommer till allvarliga beslut i livet. och jag blir inte ens en gnutta bättre på att ta beslut. jag önskar att det fanns någon som kunde klara av det där åt mig, så jag slapp. skulle kunna offra kanske 2000 kr av min lön per månad för att ha någon som bara bestämmer allt åt mig - någon som är intresserad? det enda som tröstar mig i denna svåra, (det är helt sjukt att jag kallar det för en svår stund, det valet jag måste göra är som att välja mellan prinsesstårta och jordgubbstårta liksom...) stund är att jag inte för en sekund ångrade mitt matval ikväll. jag åt mina pastaknyten med kantareller och spenat utan att så mycket som att kasta en längtandes snedblick på någon av de andras pommes. jag hoppas att jag kommer känna likadant när det stora beslutet är taget. frågan är bara vad som egentligen är godast ju. pommes eller pasta?