när till och med katten heter emma
när jag frågar mina föräldrar vad dom tänkte då de bestämde att jag skulle bli en av dessa tusentals emmor, kan jag nästan tro dom när dom säger att de inte visste hur poppis det då precis hade börjat bli. hur det nästan epidemiskt spridit sig och klättrat på namnrankingen. min mamma ville att jag skulle ha ett kort och enkelt namn som jag skulle få lov att heta, eftersom hon alltid fått dras med smeknamn för sitt långa christina. jag har enligt min mammas önskan aldrig kallats för något annat än emma, men många av mina namnor (om det verkligen kan heta så?) har tvingats heta både det ena och det andra – för att alla andra heter ju också emma!!
det stora mysteriet för mig är varför det fortsätter vara så populärt! vad är det med namnet emma som får folk att välja detta framför andra? det kan väl inte ha undgått någon hur vanligt det är!? det är ju visst inte så att jag lider av att vara emma idag, även om jag som barn inte hade någon önskan större än att få heta ett långt fint namn som man faktiskt kunde göra smeknamn av, men jag menar det kan ju göras så himla mycket roligare!!
nej. fram för namnen på utelistan tycker jag! döp flickebarnet till nåt fint som gunilla, irene eller margareta och vila tryggt i att veta att hon i alla fall inte kommer försvinna i mängden!