DISPONENTGATAN

jag sträckläste hela dagen igår. släckte inte lampan förrän sista ordet var läst och jag lipat en stund, vilket resulterat i extra mycket trötthet på jobb idag. anna gavaldas bok med den träffande titeln var verkligen så fångande som det stod på baksidan att den skulle vara. måhända en touch sentimental, men ett nöje att läsa. jag rekomenderar den varmt!

en sak som jag brukar drabbas av när jag läser, är att jag börjar tänka i samma språk som det jag läser. jag hör berättelsen om mig själv i huvudet, med den aktuella författarens ton. tyvärr försvinner det snabbt igen, och jag hinner oftast inte fånga det. undantaget när jag på tåget in till barcelona när vi var där häromveckan och hade varit på stranden, läste ut erlend loes naiv super och direkt började skriva vykort. haha. fast idag har jag tänkt på franska - det måste vara någon slags lämning ändå. je suis not so good at parler francais dock.

på tal om ensamhet kom jag att tänka på mannen som på midsommar förra året däckade full i sin dusch med vattnet på, så att jag fick översvämmning i min lägenhet. på eftermiddagen. i jämförelse med den ångesten han måste känt den dagen är jag ju den lyckligaste människan på jorden. varken ensam eller utan plan för morgondagen när käraste josefin har styrt upp ett helt gäng riktigt intressanta alternativ! jag hoppas att även han får en bättre midsommar i år!