DISPONENTGATAN

jag har alltid trott att det liksom var två karaktärer! det är mycket man inte vet. är hemma i degeberga över helgen. har kramp i hela kroppen, de bara äter och äter här, så det enda vi kunde ta oss för i eftermiddags var att titta på film. och nu ska det tydligen ätas igen! jag går sönder. var ute och sprang i förmiddags för att förbereda mig, men inte ens med det fungerar jag för sådant här leverne. och kalasen dom fortsätter imorgon med. har förvånansvärt lite ångest över att vara hemma dock, bröt ihop redan igår eftermiddag och grät ett tag, och blev tröstad av far min som överygade mig om att jag inte måste ta det där jobbet. men det är ändå lite jobbigt det där. att liksom nobba något som inte är alls helt igenom dåligt, utan bara inte perfekt. tänk om inget bättre dyker upp liksom. då får jag sitta där ensam och fattig...