DISPONENTGATAN

idag var en sådan där hemsk dag. jag sov dåligt och var riktigt trött imorse kvart över åtta när jag och anna ambitiöst möttes på orkanen för att jobba på exjobben. eller jag trodde att jag skulle jobba på projektet och väntade mig mail som jag skulle svara på. hur många gånger jag än tryckgte på uppdatera-knappen så kom dock aldrig det där mailet och jag slösade bort säkert en timme innan jag ringde och frågade och fick beskedet att det var uppskjutet. typiskt. surfade runt lite efter jobb och hittade ett som skulle passa anna perfekt och tipsade henne om det. jag tror det var där det började gå åt helvete på riktigt. för eftersom det skulle passa anna verkligen perfekt, så blev hon ju helt glad och uppspelt och satte igång och söka, och ringde samtal och fixade och donade och lät helt trevlig och glad och avslappnad sådär som jag aldrig tror att jag gör. jag kommer aldrig få nåt jobb. det är verkligen inte att jag missunnar anna att vara glad, och jag kan ju söka det där jobbet lika mycket som henne, men det kändes bara helt hopplöst. sen fungerade inte datorerna ordentligt i bibloteket så jag inte kunde skriva ut, och jag kunde inte formulera mig i ord på papper, och inte på datorn heller för då satt det en skitstörig tjej brevid mig som bara hamrade helt nitiskt på tangenterna så jag var tvungen att gå. efter lunch kände jag mig så uppgiven att jag bestämde mig för att söka 20p miljö till hösten, om ifall det går som jag tror och jag är ett arbetslöst skelett come september. anna försökte muntra upp mig med att visa sin special wall, shopping på stormyrorna (ett par fina kilklacksandaler, en grön liten väska, ett bälte och två glasfat för 180kr, men inte mycket gladare för det) och mjukglass på sibylla. men det gick liksom inte att ändra kurs, trots att jag försökte. när jag kom hem somnade jag och missade träningen jag planerat, och inte ens att jogga som brukar vara min lösning på alla problem fungerade eftersom mina ben kändes som blyblandad betong. hade jag kunnat hade jag sedan avslutat den här dagen, krupit ned under täcket och väntat in morgondagen, men jag hade bestämt med en gammal kompis att vi skulle ut och äta, så det var bara att sminka på ett happy face och ge sig ut igen. den här vännen har gått samma utbildning som mig nästan, och har ett bra jobb och borde inge hopp, men efter en stunds pratande om sådana saker var jag tvungen att ursäkta mig och gå in på toaletten och andas djupt. jag får verkligen panik över det där ibland. hon pratade om att åsa hade sökt jobb där på samma företag och då kände jag mig som världens sämsta person som återigen inte kunde glädja mig åt att mina bästa vänner kanske skulle få jobb innan mig. men det är ju för att jag är så rädd att stå där omkörd och vilsen alldeles ensam. förhoppningsvis känns det bättre imorgon. det är fan det negativa med att tycka om dom man läser med, att man hamnar i en konkurrenssituation. och nu är det ju inte ens så att jag har sökt de här två jobben som det handlat om idag, så det är ju verkligen bara min hjärna och självömkan. helvetes mög.


fast nu känns det ändå lite bättre när jag formulerat mina tankar. jag fick ändå ganska många bra tips över den där burriton. jag måste bara komma igång på riktigt med det här sökandet. så ska det nog lösa sig. och jag köpte ju ett par fina skor idag. så om sommaren blir arbetslös och fattig kommer jag i alla fall vara snygg..