DISPONENTGATAN

jag skulle gissa att sist jag var på prao var ganska exakt tio år sedan, i åttan eller nian. jag var hos en fotograf på länsmuseet i kristianstad (som det hette på den tiden) där jag fick gå runt på stan och ta rulle efter rulle som vi sen framkallade i hennes labb. jag tänkte att hon måste ha världens roligaste jobb. sen har mina ansträngningar på den fronten avtagit stadigt, idag printar jag inte ens ut kopior av mina digitalbilder. illa.

i torsdags fick jag iaf praoa igen! en kväll hos den eminenta scenmästaren på inkonst; my darling josefin. i hennes kontor finns ett GIGANTISKT fönster och alldeles för mycket att göra. hon skulle köra ljud och ljus på klubben don't die on my doorstep, och väl vara allmänt ansvarig. och jag fick hjälpa till med ljuset! det var väldigt många reglage att pilla på, väldigt svårt att bestämma sig för vilken man skulle ge sig på, och väldigt svårt att lista ut till vilken lampa de var kopplade. ett inte på några sett enkelt jobb, men fan va härligt när man kan det och kan skapa sådan näst intill orgasmisk stämning som på studiospelningen på accelerator i somras. jag kan ju säga att inkonstbesökarna som såg isicles formodligen kommer komma ihåg det fantastiska ljudet (enligt sångerskan det bästa de upplevt!!) och de randiga kostymerna och möjligtvis "...och så var det något funky med ljuset..."