DISPONENTGATAN

det är jobbigt att jobba. så är det. det är inget att göra åt och det tjänar inte heller något till att klaga om det. jag vet att mitt jobb inte heller är det varken mest komplicerade eller fysiskt krävande. men ibland, vissa dagar, och speciellt då tisdagar (hmhm, och måndagar ibland, och ganska ofta onsdagar med... hmhm..) är det bara extra motigt, och jag kan inte låta bli att gnälla. dessa dagar finns inte mycket att göra, och det enda som kanske kan hjälpa, är att tas ur sin misär och självömkan, och koncentrera sig på nåt helt annat. alternativt att prata med någon som man kan jämföra plågor med. jag och anna gick till sapla och åt indiskt och sköt bris. som en tribut till de gamla tidernas lyckodagar, eftertentaindiskt som när man var fågelfri och gick i skolan. jag är fortfarande ganska miserabel, trött och less, men ganska mycket bättre däran än i eftermiddags, och med hundraprocentig säkerhet bättre till mods än jag skulle varit om jag stannat hemma...